tisdag 26 april 2011
När läser du?
onsdag 20 april 2011
Djurvänner
En omtalad bok här i Norrland. Speciellt mina trakter då det är en Västerbottensförfattare. Han debuterar med denna bok och han gör det bra.
Den utspelar sig i ett litet samhälle i Västerbotten. Johannes bor där med sin familj. Han är en intelligent tonåring men inte riktigt på samma sätt som alla andra. Han är autistisk. Han förstår inte saker och ting på samma sätt som dom andra i klassen. Vilket leder till att han missförstås och omvärlden ser hans fel medan hans föräldrar ser det goda. Han luras till bus av sina jämnåriga klasskamrater. Han gör det för att han vill vara med, han vill inte vara utanför.
Boken är berättad ur tre perspektiv. Johannes, mamma Mona och pappa Lennart. Marklund har lyckats bra med att skilja dessa tre karaktärers språk. Mona är det som får berätta mest. Jag undrar lite varför...det hade varit lika intressant att se det från pappans och Johannes håll.
Men boken är bra. Riktigt bra. Språket flyter på. Och trots att det är en tragisk bok med ett tungt ämne så är den förvånansvärt lättläst. Men inte lätt bortglömd. Den kommer nog stanna kvar länge i tankarna. Om än inte konstant så för att dyka upp i eftertänksamma stunder.
En bok man inte borde missa!
Jag vill dela med mig av ett utdrag ur boken. En av mina favvosidor...
"Korten blev fina.
Först fotade jag när folk satt och tittade bakåt i kyrkan. De korten ser roliga ut för man ska ju titta framåt. Och så är de roliga för pappa tänker inte på att vi långt fram kan se honom. Jag tog ett par bilder när han försökte göra mamma glad. De var långt borta, men jag zoomade så man ser ändå ganska bra vad han gjorde.
När mamma är sådär jätteledsen måse man ibland göra henne glad på konstiga sätt. Man måste fysiskt chocka henne, heter det.
Först är det en bild då pappa skakar enne. Den bilden är bra för pappa är skarp och mamma suddig. Att mamma är suddig beror inte på att jag rörde kameran. Det lärde mamma mig när hon visade hur man för över bilderna till datorn. Nä, mamma är suddig för att hon inte är stilla. Det är inte hennes fel, men det är därför.
Det ser häftigt ut. Nästan som hon är ett spöke.
Näst bild är på då pappa slår mamma. Inte hårt, bara löst på kinden. Egentligen får man inte slå någon annan, inte ens med handflatan. Men pappa gjorde det för han ville vara snäll mot mamma.
När mamma fick se korten tittade hon länge på just det kortet. Hon sa att jag var duktig som lyckats ta precis när handen träffar kinden.
Hon tyckte om det kortet. Hon sa att man inte får slåss, men att det där var annorlunda. Ibland måste man göra sådant man inte vill, för att det är det rätta att göra.
Sedan sa hon att jag skulle titta på pappas andra hand, den han inte slår med. Han håller den runt hennes axel, som om han mitt i det att han måste slå henne, samtidigt kramar henne.
Hon tittade länge på den bilden. Sedan suckade hon.
Sista bilden är på människorna i bänkarna igen. Mamma tittade bara snabbt på den innan hon klickade bort rutan. Hon sa inget, men rynkade pannan. Det gör hon när hon inte tycker om något.
Kanske såg hon inte det som är bra med den? Att de som sitter långt fram och kan se över räcket, ser annorlunda ut i ansiktet än de som sitter längre bak?
"Folk", sa hon bara. "De förstår inte.""
Kajsa Ingemarsson
Och Kajsa Ingemarsson skriver lättsamma böcker. Ljudboken innan var också av Kajsa Ingemarsson så jag tänkte att jag skriver om båda idag helt enkelt.
"Lyckans hjul" av Kajsa Ingemarsson
Boken handlar om tre kvinnor. De bor på samma lugna villagata i samma lugna småstad. Grannar, men alla i olika skeenden i livet.
Miriam är 58, hemmafru hela livet. Hon sköter sitt hus och sin trädgård och dricker sitt kaffe varje dag vid samma tid.
Nina är 38, skild med en tonårsgrabb. Hon jobbar som frisör och är i det stora hela rätt så nöjd med sin tillvaro.
Ellinor är 28, nybliven mamma. Hon är jurist och nyinflyttad till kvarteret då hennes man fått ett bra jobb. Såsmåningom vill också hon komma tillbaka till ykeslivet.
Det flyttar in en ny kvinna till kvarteret. Men det är nåt konstigt. Det är nya bilar utanför hennes hus varje kväll. Flera stycken om dan. Hon drar ner persiennerna och tänder ljus. Vad har hon egentligen för sig? De tre kvinnorna träffas för att diskutera vad dom ska göra...och dom vävs samman. Ingenting blir alls som dom trott.
En lättsam bok. Men inte riktigt så där jättebra. Jag tycker om relationerna kvinnorna har och som utvecklas. Men själva storyn är inte så där jätterolig. En bok som jag inte känner att jag hade missat om jag inte hade läst den.
"Små citroner gula" av Kajsa Ingemarsson
Om "Lyckans hjul" inte var någon riktig hit så var denna desto bättre!
Agnes bor i Stockholm men kommer från en liten småstad. Familjen bor kvar där och ställer alltid upp. Lussan, bästa väninnan, är också ett stöd som inte vacklar. Agnes började jobba inom restaurangbranschen när hon flyttade till Stockholm och har blivit kvar inom yrket. Hon trivs väldigt bra! Hon har till och med jobb som hovmästare på en av stans finare restauranger. Men chefen är inte moraliskt riktig och det slutar med att hon får sparken. Samma dag gör också Tobias, hennes pojkvän sen fyra år, slut. Livet får sig en stor törn som hon måste klara sig förbi.
Slumpen gör att hon får börja jobba som servitris åt en gammal kollega som öppnar en ny restaurang. Små citroner gula heter den. Men hur ska det å? Gästerna är inte alls så många som dom önskat... Livet tar vändningar som Agnes inte alls förväntat sig.
Att läsa om caféer och restauranger ger mig stort nöje. Eftersom jag har en djupt boende längtan att få öppna eller åtminstone jobba/driva ett café. Bokcafé då helst såklart. Jag tycker om att läsa om processen från start. Men i denna bok var det inte bara restaurangen som var intressant. Hela storyn tyckte jag var charmig och enkel med vardagskänsla. Det hade kunnat vara i stort sett vem som helst!
En trevlig läsuppleveles och en betydligt bättre bok av Kajsa Ingemarsson enligt mig! Vet inte om jag ska våga mig på fler av henne. Verkar ju som det kan bli både hiss och diss...
tisdag 19 april 2011
Att rosta bröd
Jag älskar titeln på denna bok. Enkel och mysig. Det var faktiskt det somv fick mig att läsa boken.
Rogers vuxna dotter Amy, som också är mor och hustru dör. Hela familjens liv förändras, drastiskt. Harris, svärsonen, blir änkling med tre små barn. För att hjälpa honom att ta hand om dem flyttar Roger och hans hustru Ginny hem till familjen. Roger och Ginny som var morföräldrar blir helt plötsligt nästan som småbarnsföräldrar igen. Den tid som var förbi blir plötsligt deras vardag igen. Tillsammans möter de sorgen över Amy och försöker skapa en tillvaro som fungerar.
Allting händer i USA där vänligheten och hjälpsamheten från arbetskamrater, skolan, vänner, bekanta och grannar är mycket mer än vad jag tror många i Sverige skulle få erfara. Man hjälper och ställer upp, även för dem man kanske inte ser som sina bästa vänner. Det är inte bara i böckerna, jag vet, jag har bott där. Jag önskar och hoppas bara att vi skulle kunna få mer av den mentaliteten här... Men det kanske måste börja hos mig...
Boken är skriven i jag-form. Rogers röst. Egentligen ett väldigt sakligt berättande om livet efter Amys död. Men ändå påtaglig och känslofylld. Det är nåt speciellt med såna här böcker. Man får en glimt av någon annans liv. Jag tror att skrivandet för många är ett sätt att bearbeta sorgen.
Följetong
Tänkte det kunde vara lite kul. Så häng på så du inte missar nåt ;)
Det blir lite spontant så där.
När läser du?
Var läser du?
Hur läser du? - klicka på länken
Varför läser du?
Vad läser du?
När läser du?...blir nästa
måndag 18 april 2011
Varför kom du inte före kriget?
"Varför kom du inte före kriget?" av Lizzie Doron En bok om förintelsen. Men inte skriven av andra generationen som överlevde och kunde berätta om händelserna. Utan av tredje generationen som berättar om det som en som överlevde berättat. Det är en berättelse om Helena som överlevde. En självbiografisk berättelse. Hur modern efter förintelsen flyttar till Israel för att försöka starta ett nytt någorlunda normalt liv. Men hur normalt kan ett liv bli när man lever med minnen av en förintelse som tagit livet av nästan alla man kände? Elisabeth (Lizzie) berättar sin mors historia. Sakligt och i stort sett utan inblandning av känslor. Hon vet inte vad modern kände. Utan berättar helt enkelt vad modern berättat och vad Elisabeth själv minns. Det funkar bra i denna bok. Och är nog snarare en fördel än en nackdel i just denna bok. Det är trots allt inte Elisabeths berättelse utan Helenas
tisdag 12 april 2011
Mitt vilda liv
Vilken fantastisk bilderbok! Vackra bilder och en mysig berättelse.
Pojken i boken ska åka och hälsa på sin morfar. Han bor fem timmar bort med tåg, mitt i skogen. Pojken får se en älg, fiska, plocka blåbär och höra vargarna yla. Han hör hur tyst det är till och med. Detaljerat berättar han att morfar bor i en kåta och hur man bor där.
Den är hur bra som helst denna bok!
Jag vill också ha en morfar som bor i en kåta...
måndag 11 april 2011
I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig
Då det varit lugnt på bibblo idag har jag lyckats läsa ut denna bok. Jag fastnade inte i den direkt, utan har försökt läsa den länge. Men efter nåt kapitel kunde jag knappt lägga ifrån mig den.
Det är en fruktansvärd bok! En bra bok, men hemsk. Det känns i hjärtat. Speciellt då jag jobbar där jag gör också.
Boken handlar om Ombeni. Hon har flytt från kriget i Kongo. Där har hon fått vara med om fruktansvärda saker. Sånt som vi inte ens kan föreställa oss. Hon har mardrömmar om det som hänt och skriken vill inte tystna. Hennes familj har nästan alla blivit mördade och hon är helt ensam. Ensam i ett kallt land där ingen vet vad hon varit med om.
Detta är en bok som tar upp ett ämne som inte är så omtalat. Ett ämne som jag stöter på var dag på jobbet. Jörns biblioteket är ett bibliotek där många asyler håller till. Asylsökande som flyr från förföljelse, från krig till ett land i hopp om att få börja om. Man möter många dagligen, vet inte hur länge dom får vara kvar. Men man har ingen aning om vad det är dom varit med om.
Boken berörde mig. Kanske har någon av "våra" asyler varit med om liknande?! Verkligen en bok som alla borde läsa!
Vårkärlek och strömavbrott
torsdag 7 april 2011
Kapitulera omedelbart eller dö
(lånad från biblioteket)
Vad jag gjorde en höst
onsdag 6 april 2011
Trädgårdsliv
tisdag 5 april 2011
Tilltalande framsidor
Har läst. Mycket bra och rolig.
Vill läsa. Helst på engelska men då är det en annan framsida :/
De stulna barnen
måndag 4 april 2011
Lantliv och loppisliv
Om du vill se några loppisfynd som jag gjort kan du kika in här http://johannarenling.blogspot.com/2011/04/loppisfynd.html